Gustav och Erika i studion. Vi skulle vara där klockan nio på lördagsmorgonen och ha en mixgenomgång med Emil istället för Bengan som skulle ta hand om besökare (som givetvis inte dök upp medan vi var där, förutom några enstaka). Det var intressant somfan och jag fick reda på massa grejer som är bra att veta tills när jag ska börja mixa Wild Slum Area! Vi drack kaffe och skrattade, studiolektionerna är äckligt roliga.

Vi fick varsin gratis pizza på Roccos! Moosigt gott, även om det pajade min 1-månads-diet...

Sen gled jag tillbaka på de isiga gatorna till MoP för att spela med min ensemble "Interstellar Project". Vi körde Rock Steady, I want you back, Do you love me & Bad Romance. Kaos men roligt!

HAHA, Isabella kände sig hungrig så jag rådde henne att köpa något ur vår automat och hon köper då en sportlunch. När hos mosat i sig halva blir hon helst plötsligt blek i ansiktet och tittar förskräckt ner på den när hon inser att hon faktiskt också går på diet. Vanans makt Isabellis...

Lullis taggar innan deras spelning! Hahaah bäbis

Våran bästaste ensemblelärare Kurt Lundholm var konfrencier!

Efter att Lollo och resten spelat klart stannade vi kvar för att rigga ner och som de mönsterelever vi är försökte vi till och med ta oss an diskmaskinen och alla muggar! Det gick väl iof åt helvete när vi tyckte vi var smarta, miljömedveta medborgare och valde "bio"-intällningen som tydligen tog flera timmar, men det är tanken som räknas...

Jag tänkte nöja mig med att rulla kablar och bära ner keyboards när min förra ljudteknikslärare Andreas Karlsson ropar på mig och pekar på två enorma subbar som stod på varandra och gav mig order om att ta dem ner till liveljud-rummet i källaren. Jag skrockade lite halvhjärtat åt honom och insåg efter nån minut att han inte alls skojade.

Det var djävulsk krångligt och jag trodde att jag skulle bli tagen av Moptomten när jag stod inmosad i den lilla klaustrofobiska hissen och åkte hackigt ner till källaren där han håller hus alldeles själv... Jag är nog modigare än jag tror.

Vi var kvar sist av alla och var rätt trötta. Stina började bråka med soptunnan som inte ville stå upp...

Brudarna kirrar hämtmat på Da Vinci och börjar peppa kvällen!

Sen hem till Stina son bor i sådanahär skumma kvarter ungefär trettio steg ifrån skolan,.

Sen var det 1 sjunolla cider och en vinare para moi. Slitet och gött blev det som synes. Kvällen började mysko med glada och ledsna folk och, runt klockan tolv skulle jag tro, så gick jag och Louise för att gå till Scoutstugan där det var storparty. Det hade dock fått stänga ner pga arg tant med hund hörde vi, så vi följde med Alexander och några till en som heter Arvid. Han och min klasskompis storebror har gått ur MoP några år tidigare så vi satt en tolv pers och lyssnade på forna mophistorier och lekte lekar och hade det snurrigt och trevligt.

Isabella dök upp efter ett tag och allteftersom folk däckade ifrån oss en efter en i soffor och sängar där de satt så laddade vi bara med mer kaffe! Jag och Isabella fick nog i oss en sex, sju koppar var minst. Victor var rätt duktig han med. Hur tappert endel än kämpade så var det ändå vi tre som satt och tjöta längst och skrev berättelser och hade oss fram till klockan åtta på morgonen då munken öppnade och vi gick för att käka frukost! Magen och hela kroppen var så sjukt inte under kontroll efter 26h vaken tid och jag skulle rånat ett försvarslöst barn för en vitlöksbaguett. Som tur var hade jag pengar och fick min rykande färska den lagliga vägen.

Jag, Bellis och Victor, som pigg och glad skulle till studion och hämta en bas och spela in, chillade lite på stationen och vi köpte en liter mjölk som vi sköljde ner våra vitlöksbaguetter med. Det var den tattigaste och godaste frukosten jag ätit på länge men när vi insåg att vi fnittrade som läskiga tjejer hela tiden av utmattning så drog vi oss tillbaka mot Stinas lägenhet för att sova.

Alla sovplatser var såklart upptagna så jag och Isabella hävde ner alla jackor på golvet och bäddade en fin dubbelsäng. Jag lyckades roffa åt mig Lollos dunjacka, score! Vi vaknade två timmar senare, mörbultade och glada och när resten av övernattningsgästerna vaknat och införskaffat frukost a la kycklingbaguetter så tittade vi på ett "Vem vet mest"-maraton och det var mycket spänd stämning när våra favoriter åkte ut en efter en...

Vi fick slita oss med all vår viljestyrka från teven för att gå de trettio stegen tillbaka till Mop igen för att repa med Aidafora till Younomiafestivalen som ALLA måste komma på! Det kommer bli så jävla roligt!