Jag har precis suttit och transponerat min sångläxa "Alone" tills imorgon. Det fanns många intressanta versioner och två av dem är Heart och Céline Dions. Den sistnämnda är såklart äckligt klockren på varenda jävla ton. Som alltid. Jag älskar det här framträdandet i någon asiatisk talkshow. Hon gråter och gör så alla kineser börjar gråta dom med. & Jag med. Hon är fett jävla bra och jag älskar skriket vid 1:52. Har aldrig hört någon jävla rocksångare dista sin röst så perfekt..

Men å andra sidan så är väl grejen med rock att det inte ska va så snuskigt perfekt. Jag gillar Hearts version med, men på ett HELT annat sätt. Pianot låter hemskt och synthpaden är den värsta nånsin. Men det går inte att inte älska det när flygeln sprängs och alla i publiken reser sig upp och Nancy Wilson flyger omkring som en jävla galning på en skitig scen. Jag gillar det faktum att de har så mycket kläder på sig? Tuff.

Hehe, och hur kan jag INTE älska en 8o-talsrock-spelandes gitarrist som lider av hårspraysmissbruk? Det är ju inte så att jag sett ut såhär och spelat i tjejband..

---

SKIT: Skulle ha spelat in slask till studiolektionen imorgon. Det gick ju åt helvete. Skulle egentligen ha spelat in trummor redan förra veckan, men nu har jag bytt låt så nu blir det inte förns nästa vecka. Det suger och mitt betyg kommer bli sufferiiing.